Moa Alskog & Cecilie Skov “Våt av Dagg“ (installationsbillede). Foto: Karl Isaksen.

Pressmeddelandet, april 2019

Är människans herravälde över jorden Guds fel, som på den sjätte dagen efter att ha skapat himmel och jord skapade människan, välsignade henne och sa ’Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden’? Eller beror vår komplicerade relation till andra arter på Descartes som skilde kroppen från själen? En idé som beredde väg för föreställningen om ’naturen’ som död och jorden som en resurs för människan att exploatera, på samma sätt som den ’jordbundna’ kvinnan för mannen.

Eller är det bara för att vi inte har någon självinsikt som vi fortsätter att ’slösa och uttömma den sista energin, bara för att producera högar och högar av saker, - fula saker, värdelösa saker och i bästa fall helt onödiga saker’ som Voltairine de Cleyre uttryckte det i sin essä ’The dominant idea’ från 1910? Är det också anledningen till att vi idag inte kan se utanför rummet och dyrkar naturvetenskapen så till den grad att vi förträngt annat: det vi inte ser, inte kan mäta eller väga som till exempel det minsta och det största, döden, medvetandet, oändligheten och omsorgen?

Varje dag är en undergång för flera fisk-, fågel-, växt- och insektsarter. De liknar oss mer än vi tror, inte bara människor känner smärta, är medvetna, gillar sex, kommunicerar. Vi hänger ihop som vattnet som cirkulerar genom våra kroppar. Behållaren var den första uppfinningen, inte vapnet, enligt Ursula Le Guin. Olika ljus får olika saker att träda fram, sa Jonna Bornemark, och Judith Butler konstaterar att könet skapas genom upprepade handlingar och att genuslek ’kan ge upphov synnerligen sammansatta luststrukturer’. Tänk cirkulärt, repetitivt, spirallikt, inte trädlikt progressivt.

Cecilie Skov och Moa Alskog kuraterade år 2014 en serie om fem utställningar med fokus på nymaterialism med titeln ’Sig mig at tingene taler’. Sedan dess har de fört ett kontinuerligt samtal om konst, litteratur, feminism och ekologi.

I utställningen ’Våt av dagg’ visar Cecilie skulpturer som tar sin utgångspunkt i kroppen av vatten, behållaren och vattenpölen som ett stadie av vatten i cirkulation. Moa visar teckningar inspirerade av grodans symboliska transformation – från att symbolisera fertilitet, liv och metamorfos i gamla Egypten blev grodan djävulens hantlangare och en symbol för kvinnlig lössläppthet i medeltidens Europa.

Med stöd av Statens Kunstfond och Malmö Stad Kulturstöd.

Vernissage: 5. april 2019, 18-21 | Facebook event
Öppettider: 6/4 - 14/4: fredag: 15-18, lördag+söndag: 13-16.
19/4–22/4: efter överrenskommelse.

Cecilie Skov “Våd af dug,” 2019 (Epoxy-resin, glasfiber, plastik pose, blade, blomster, sugerør, salt, sukker, fennikel frø, sølvpapir, tape, voks, mønter, pigment. Ø: 130 cm). Foto: Karl Isaksen. — Cecilie Skov “Våd af dug,” 2019 (Epoxy-resin, glasfiber, plastik pose, blade,
blomster, sugerør, salt, sukker, fennikel frø, sølvpapir, tape, voks, mønter,
pigment. Ø: 130 cm). Foto: Karl Isaksen.

English | WET WITH DEW

Press Release, April 2019

Is the human dominion of the earth the fault of God, who on the sixth day after creating heaven and earth created the human, blessed her and said: ‘Be fruitful, and multiply, and replenish the earth, and subdue it: and have dominion over the fish of the sea, and over the fowl of the air, and over every living thing that moveth upon the earth’? Or is our complicated relation with other species the fault of Descartes who separated the body from the mind, an idea that prepared the way of the view of ‘nature’ as dead and earth as a resource for the human to exploit, in the same way as the earthbound woman for the man.

Or is it just because we do not have any self-awareness of the fact that we continue the ‘…wasting and draining of the last bit of energy, only to produce heaps and heaps of things, —things ugly, things harmful, things useless, and at the best largely unnecessary’ as Voltairine de Cleyre wrote in her 1910 essay ‘The dominant idea’? Is that also the reason why we cannot see outside the room and worship the natural sciences to such a degree that makes us repress other things: things we cannot see, measure or weigh such as the smallest and the biggest, death, consciousness, eternity and caretaking?

Moa Alskog “Under månens sken,” 2019 (Farveblyant på papir). Foto: Karl Isaksen.

Every day is a doomsday for several species of fish, birds, plants or insects. They are more complex than we think; it is not only humans who feel pain, are conscious, enjoy sex, communicate. We are connected like the water that circulates through our bodies. The container was the first cultural invention, not the sword according to Ursula le Guin. Different lights make different things appear, said Jonna Bornemark and Judith Butler stated that repeated acts makes the sex, and gender play ‘can constitute highly complex and structured production of desire’. Think circular, repetitive, spiral-like, not treelike progressive.

Cecilie Skov and Moa Alskog curated a series of five exhibitions with a focus on new Materialism, entitled ‘Sig mig at tingene taler’ in 2014. They have engaged in a continuous conversation about art, literature, feminism and ecology since then.

In the exhibition ‘Wet as dew’, Cecilie presents sculptures inspired by the container, the body of water and the puddle as a stage of water in circulation. For her part, Moa is exhibiting drawings she made inspired by the frogs’ symbolic metamorphoses – from symbolizing fertility, birth and life in ancient Egypt to the frog becoming the devil’s henchman and a symbol of female promiscuity in the Middle Ages.

With support from Statens Kunstfond and Malmö Stad Kulturstöd.

Opening: April 5th 2019, 18-21 | Facebook event
Opening hours: 6/4 - 14/4: friday: 15-18, saturday+sunday: 13-16.
19/4–22/4: by appointment.

Cecilie Skov “Klud,” 2011 (Messingtråd, hør, bomuld). Foto: Karl Isaksen.

MOA ALSKOG & CECILIE SKOV "VÅT AV DAGG" 📷

English | WET WITH DEW